Så är då norrtaket på bakbygget under inspektion och förvaltning.
Vi talar här om mindre skador, utan inverkan på takstolar eller andra vitala delar och det är fascinerande hur det helt plötsligt kan kännas som en baggis mot bakgrund av vad vi tidigare har tvingats ge oss i kast med. En större, en mindre och en skada av ännu så länge okänd omfattning. Den större - som syns nedan - fixades redan under gårdagen med hjälp av tigersåg, ny råspont, oljehärdad board, lite nya läkt och en del nya pannor.
Skada nr 2 kräver ett par nya pannor + eventuellt lite fräschare bärläkt:
medans skada nr 3 är mer av ett frågetecken då det gäller ett takfönster med lite synliga problem runtomkring men problemet framför allt är att det läcker. 
Vi flyttade över hela vårt bohag till vardagsrummet (sängarna står nu staplade utefter väggarna) och H satte igång med det otacksamt dammiga jobbet att riva väggar och tak i salen. Väggarna är återigen fin-fina brädor och i detta rum av en sällan skådat hög kvalitet. Taket som dolde sig under spännpappen verkar en gång ha varit laserat men bär också tecken på antingen gamla eller relativt färska fuktskador. Inte så att det finns någon röta men en del såna där ljusbruna ringar och svepande ränder som breder ut sig lite tjusigt. Annars har takbrädorna samma form som i hallen och lilla rummet på vinden, dvs lite rundade (finns säkert nåt bra namn för det). Någon (initierad) som tittade trodde att de blivit så genom svällning efter fuktskada, men jag är inte lika säker då det är så konsekvent i sammanlagt 3 utrymmen och ingen annan stans.
Vi ska i vilket fall låta det hela stå något år, så vi vet att det inte finns fukt kvar i trät, och sedan måla.
När jag på egen hand skulle till att flytta den andra delen av byggnadsställning igår klantade jag till det lite grann. I ett visst moment tappade jag balansen på en spira så att den kom att falla och dra med sig tv-antennen. Just då kunde jag inte se något problem, men det visade sig senare att signalen var helt borta. Själva infattningen i mikrovågshuvudet på parabolen hade slitits ur och det går inte att laga, så just nu är vi tv-lösa varför etapp 17 fick klara sig utan mig.
Att vara utan tv är naturligtvis ingen katastrof alls, men man märker av en skillnad i beteende. Tidigare dagar har det legat väldigt lätt till att ta en kaffepaus nedslagen i soffan gloendes på lite tennis eller cykel. Då har man (läs: jag) också lätt bejakat situationen och lyssnat väldigt noga på kroppens signaler som säger "sitt kvar för all del, det är du värd ...". Effekten av att vara tv-lös visade sig omedelbart igår då det säkert blev bortåt 12 timmars arbete gjort. Även om tempot var långt ifrån rasande (det var också väldigt varmt igår) så blev det dels mycket gjort men det känns också i kroppen att det inte är någon vanlig semester. Har nu förresten kommit överens med min chef om att jag tar en veckas semester till, så vi räknar med att åka hem tisdag eller onsdag nästa vecka för att få några dagars vila på hemmaplan innan det är dags att återgå till kontorsgöromålen igen.
Roffe från Anticimex var här igår för en genomgång som ska leda till ett prisförslag för trämasksanering. Positivt är att vi kommer att få en väldigt bra sanering eftersom vi frilagt så mycket trä. På den negativa sidan står att huset är stort varför det inte kommer att bli särdeles billigt. Hur lite billigt återstår att se.
Varje morgon brukar börja med den lilla promenaden till brevlådan då också Assar får chansen att uträtta sina morgonbestyr. Det är alltid lika trevligt att mötas av utsikten på andra sidan vägen där ett ganska stort antal kor och kalvar i makligt tempo gör vad de är bäst på. Ännu har Assar inte riktigt vant sig och det känns som ett nytt främmande möte varje morgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar