Råttlik och elände

Under gårdagen hade jag som bäst sysselsatt mig med att flytta en sektion av byggställningen till västra långsidan och precis färdigställt översta planet och frigjort några takpannor, när H kom rusande. Nu hade hon fått nog !!


Efter att tillbringat oändliga timmar med att riva i dammiga tapeter och golv, skrubbat ett obeskrivligt lortigt badrum, tömt en källare på de mest vidriga saker hade hon oförtvutet gett sig i kast med köket - det sista orörda rummet. Allt tedde sig bra, dvs på en normallortig nivå, under borttagande av spännpappen i taket. Det dammade och var eländigt, men iförd sin - vid det här laget välinarbetade - mundering inklusive andningskydd, var det inte värre än vanligt.


Under spännpappen, i ena hörnet av köket, såg det dock lite ruttet ut. Det var två decimeterstora hål uppsågade i innertaket (förmodligen för någon gammal spis eller liknande) och därikring var det väldigt muggigt och en oerhört vidrig stank spred sig i rummet. H satte så igång att rota omkring runt och ovan hålen med en kofot och ganska snart föll en död råtta ner och missade ansiktet med en hårsmån. Det finns inte ord för hennes känslor inför det hela och ingen människa i världen kan klandra hennes uppgivenhet.

Efter visst övertalande (jag har ganska svårt för äckliga saker), gav vi oss på det hela tillsammans. Tigersågen plockades fram och iförd andningsskydd, keps OCH heltäckande ansiktsvisir lyckades jag frilägga en liten bit ytterligare av innertaket. Instinktivt duckade man hela tiden undan allsköns bråte och snusk som föll ner. Några fler råttor såg vi inte till, men det var ruttet trä, lort i allmänhet, glasflaskor, små träaskar, gasbindor osv. Samtidigt slet vi med våra viljor för att klara av stanken. Så här såg det ut efter en stunds rotande:





Hela denna aktion kom att ta resten av vår tillgängliga tid för dagen, men den kom också att utarma vår moraliska styrka. Vi var båda oerhört utmattade både på grund av att vi var tvungna att stålsätta oss så kraftfullt för att stå emot äcklet och rädslan för vad som skulle komma nerdimpande, men också för att vi efter 3-4 veckors positivt tänkande och framåtskridande hamnade i ett läge där man undrade vad som kommer härnäst.


Nu vet vi inte om allt detta är resultatet av en (numera död) råttas bosättning och att det stannar därvid, eller om det är ännu en bisarr påminnelse om vilka knäppgökar som har bebott det här huset en gång i tiden. Vem tusan fyller trossbotten med flaskor, burkar och gasbindor??


Det verkar som att snusket trots allt är begränsat till en vägg, den som utgör övergången från originalbyggnaden till bakbygget. Hursomhelst har vi beslutat oss för att riva hela innertaket i köket, vilket var tråkigt då det består av ganska vacker pärlspont. Det blir ett stort jobb till att utföra innan vi kan resa hem, but a man's (and woman's) gotta do what a ....


Aldrig tidigare har besöket vid havet efter dagens värv varit mer välkomnande. I ärlighetens namn fegade jag ur när jag kände vattentemperaturen, men det var frisk luft och möjlighet att skölja av sig en massa oidentifierade partiklar i alla fall.