Panik i läsarkretsen

H fick samtal från svärmor idag. Hon undrade om vi gått under i våra försök att rensa kökssörjan, då bloggen inte blivit uppdaterad. Det är förståss härligt att förstå både att den här sidan fyller en funktion, men framför allt att det finns en värld här utanför Lau med människor som undrar och bryr sig om vårt väl och ve. Även rådige Lars verkar ju ha återkommit från någon slags frånvaro (har man semester när man inte har jobb?) och uttrycker sitt engagemang på sitt eget unika vis. Glöm inte att läsa kommentarer.

För att parafrasera en av de underbara små verserna som dök upp i Hylands ABC-bok (tror det var Röda Fjädern kampanjen ungefär 1967, eller så):

"Älgen (hustrun - som inte vill vara med på bild) ensam satt och log,

i en sönderskjuten skog":

Den här bilden representerar ganska väl de två senaste bloggfria dagarnas göranden. Vi har fokuserat på att rensa köket och det blev kanske lite mer rent än vad vi tänkt från början. Förvisso hänger större delen av pärlsponttaket fortfarande kvar, men det ryker nog vad det lider.

För övrigt krävdes en del elektriska ingrepp då väggarna var relativt välfyllda med gamla blymantlade elledningar som måste tas bort för att kunna frilägga det som friläggas skulle. Så här ser dom ut:

Å när undertecknad av praktiska skäl har samlat den totala elinstallationen för köket på en och samma plats kan det se ut så här:

En annan nyhet är att Destination Gotland, som ännu så länge har monopol på persontrafiken till och från ön, äntligen fått lite ordning på turlistor efter incidenten i Nynäshamn för några dagar sedan. Det har lett till att vi lyckats boka oss en hemresa, så på onsdag 08.50 kastar vi loss efter att ha varit hemifrån längre än någonsin. Om vi längtat hem? Nej, inte det minsta - vi är sååå nöjda med tillvaron här och kommer att ha ångest över att det nu dröjer innan vi kan återkomma. Det enda som lockar lite grann är att ligga i ett varmt bad och mysa och kanske att göra ingenting några dagar innan det är dags att återgå i civil tjänstgöring igen.

För att nu kunna åka hem gäller det ju att bli klara, städa, rensa, kasta skrot, packa mm.

Vad gäller taket är detta nu färdigställt så gott det går och till en nivå där vi hoppas att det ska stå sig fint till nästa sommar - kort sagt tror vi att det kommer att hålla tätt.

Vi har rensat ut efter arbetet på vinden i bakbygget.

Vi har demonterat och återbördat byggställningen till den alltid lika trevlige och positive Göran på Hemmans bygg.

Vi har plockat ner tältställning och inrett smedjan till en kombinerad verkstad, förråd och vedbod.

Vi har allmänt börjat få ganska god ordning på saker och ting och även lastat det första lasset som ska iväg till grovsopen i morgon bitti. Det lär bli några vändor innan morgondagen är klar. Huvudsaken känner vi är att byggskrot kommer iväg, rishögarna kan gott ligga kvar och torka ihop - det blir bara mindre att frakta så småningom, eller så blir det en häftig Valborgseld nästa år.

Sedan återstår att ordna lite med VVS-kontakten (har ännu inte fått något förslag på värmeinstallationen), plantera en extranyckel hos grannen och sortera upp vad som kan lämnas och vad vi ska ta med oss hem igen. Vi får heller inte glömma att täcka möblerna i vardagsrummet med byggplast för att skydda dem från onödiga kemikalier när Anticimex så småningom ska komma hit och trämasksanera. Detta är i och för sig ingen åtgärd som brådskar, men det är lika bra att passa på nu när vi blottlagt i princip allt trä som finns i huset. Då kan vi också känna oss fria att börja bygga så småningom, för nu är det nästan färdigrivet.

Kära läsare.

Detta innebär nog att bloggen kommer att vara lite mer oregelbundet uppdaterad framöver, men det kan nog hända ett och annat i bakgrunden (även om vi inte är på plats) och jag ska göra mitt bästa för att hålla ert intresse uppe på något vis.

ps

Vi har haft besök :-)
Igår kom kära vänner från Skarpäng i Täby och hälsade på och idag kom en av H's mest engegerade elever från skolvärlden, tillsammans med mamma (som är gotländska av börd), pappa och lillebror. Det är lika trevligt att få ett avbrott i arbetet som att få dela med sig av vårt paradis. Glöm inte att höra av er när ni har vägarna förbi.

ds

Råttlik och elände

Under gårdagen hade jag som bäst sysselsatt mig med att flytta en sektion av byggställningen till västra långsidan och precis färdigställt översta planet och frigjort några takpannor, när H kom rusande. Nu hade hon fått nog !!


Efter att tillbringat oändliga timmar med att riva i dammiga tapeter och golv, skrubbat ett obeskrivligt lortigt badrum, tömt en källare på de mest vidriga saker hade hon oförtvutet gett sig i kast med köket - det sista orörda rummet. Allt tedde sig bra, dvs på en normallortig nivå, under borttagande av spännpappen i taket. Det dammade och var eländigt, men iförd sin - vid det här laget välinarbetade - mundering inklusive andningskydd, var det inte värre än vanligt.


Under spännpappen, i ena hörnet av köket, såg det dock lite ruttet ut. Det var två decimeterstora hål uppsågade i innertaket (förmodligen för någon gammal spis eller liknande) och därikring var det väldigt muggigt och en oerhört vidrig stank spred sig i rummet. H satte så igång att rota omkring runt och ovan hålen med en kofot och ganska snart föll en död råtta ner och missade ansiktet med en hårsmån. Det finns inte ord för hennes känslor inför det hela och ingen människa i världen kan klandra hennes uppgivenhet.

Efter visst övertalande (jag har ganska svårt för äckliga saker), gav vi oss på det hela tillsammans. Tigersågen plockades fram och iförd andningsskydd, keps OCH heltäckande ansiktsvisir lyckades jag frilägga en liten bit ytterligare av innertaket. Instinktivt duckade man hela tiden undan allsköns bråte och snusk som föll ner. Några fler råttor såg vi inte till, men det var ruttet trä, lort i allmänhet, glasflaskor, små träaskar, gasbindor osv. Samtidigt slet vi med våra viljor för att klara av stanken. Så här såg det ut efter en stunds rotande:





Hela denna aktion kom att ta resten av vår tillgängliga tid för dagen, men den kom också att utarma vår moraliska styrka. Vi var båda oerhört utmattade både på grund av att vi var tvungna att stålsätta oss så kraftfullt för att stå emot äcklet och rädslan för vad som skulle komma nerdimpande, men också för att vi efter 3-4 veckors positivt tänkande och framåtskridande hamnade i ett läge där man undrade vad som kommer härnäst.


Nu vet vi inte om allt detta är resultatet av en (numera död) råttas bosättning och att det stannar därvid, eller om det är ännu en bisarr påminnelse om vilka knäppgökar som har bebott det här huset en gång i tiden. Vem tusan fyller trossbotten med flaskor, burkar och gasbindor??


Det verkar som att snusket trots allt är begränsat till en vägg, den som utgör övergången från originalbyggnaden till bakbygget. Hursomhelst har vi beslutat oss för att riva hela innertaket i köket, vilket var tråkigt då det består av ganska vacker pärlspont. Det blir ett stort jobb till att utföra innan vi kan resa hem, but a man's (and woman's) gotta do what a ....


Aldrig tidigare har besöket vid havet efter dagens värv varit mer välkomnande. I ärlighetens namn fegade jag ur när jag kände vattentemperaturen, men det var frisk luft och möjlighet att skölja av sig en massa oidentifierade partiklar i alla fall.

Nu drar vi ...

... in till Visby.
Har varit en bra och effektiv dag i vackert väder, så vi loggar ut tidigt (strax efter 17). Norrsidan av bakbyggstaket är klar :-) och salen är helt utriven och städad :-D. Tycker vi är värda en promenad på stan och lite god middag som vi inte lagat själva.

Sidbyte

Så är då norrtaket på bakbygget under inspektion och förvaltning.

Vi talar här om mindre skador, utan inverkan på takstolar eller andra vitala delar och det är fascinerande hur det helt plötsligt kan kännas som en baggis mot bakgrund av vad vi tidigare har tvingats ge oss i kast med. En större, en mindre och en skada av ännu så länge okänd omfattning. Den större - som syns nedan - fixades redan under gårdagen med hjälp av tigersåg, ny råspont, oljehärdad board, lite nya läkt och en del nya pannor.

Skada nr 2 kräver ett par nya pannor + eventuellt lite fräschare bärläkt:

medans skada nr 3 är mer av ett frågetecken då det gäller ett takfönster med lite synliga problem runtomkring men problemet framför allt är att det läcker.

Vi flyttade över hela vårt bohag till vardagsrummet (sängarna står nu staplade utefter väggarna) och H satte igång med det otacksamt dammiga jobbet att riva väggar och tak i salen. Väggarna är återigen fin-fina brädor och i detta rum av en sällan skådat hög kvalitet. Taket som dolde sig under spännpappen verkar en gång ha varit laserat men bär också tecken på antingen gamla eller relativt färska fuktskador. Inte så att det finns någon röta men en del såna där ljusbruna ringar och svepande ränder som breder ut sig lite tjusigt. Annars har takbrädorna samma form som i hallen och lilla rummet på vinden, dvs lite rundade (finns säkert nåt bra namn för det). Någon (initierad) som tittade trodde att de blivit så genom svällning efter fuktskada, men jag är inte lika säker då det är så konsekvent i sammanlagt 3 utrymmen och ingen annan stans.

Vi ska i vilket fall låta det hela stå något år, så vi vet att det inte finns fukt kvar i trät, och sedan måla.

---

När jag på egen hand skulle till att flytta den andra delen av byggnadsställning igår klantade jag till det lite grann. I ett visst moment tappade jag balansen på en spira så att den kom att falla och dra med sig tv-antennen. Just då kunde jag inte se något problem, men det visade sig senare att signalen var helt borta. Själva infattningen i mikrovågshuvudet på parabolen hade slitits ur och det går inte att laga, så just nu är vi tv-lösa varför etapp 17 fick klara sig utan mig.

Att vara utan tv är naturligtvis ingen katastrof alls, men man märker av en skillnad i beteende. Tidigare dagar har det legat väldigt lätt till att ta en kaffepaus nedslagen i soffan gloendes på lite tennis eller cykel. Då har man (läs: jag) också lätt bejakat situationen och lyssnat väldigt noga på kroppens signaler som säger "sitt kvar för all del, det är du värd ...". Effekten av att vara tv-lös visade sig omedelbart igår då det säkert blev bortåt 12 timmars arbete gjort. Även om tempot var långt ifrån rasande (det var också väldigt varmt igår) så blev det dels mycket gjort men det känns också i kroppen att det inte är någon vanlig semester. Har nu förresten kommit överens med min chef om att jag tar en veckas semester till, så vi räknar med att åka hem tisdag eller onsdag nästa vecka för att få några dagars vila på hemmaplan innan det är dags att återgå till kontorsgöromålen igen.

---

Roffe från Anticimex var här igår för en genomgång som ska leda till ett prisförslag för trämasksanering. Positivt är att vi kommer att få en väldigt bra sanering eftersom vi frilagt så mycket trä. På den negativa sidan står att huset är stort varför det inte kommer att bli särdeles billigt. Hur lite billigt återstår att se.

---

Varje morgon brukar börja med den lilla promenaden till brevlådan då också Assar får chansen att uträtta sina morgonbestyr. Det är alltid lika trevligt att mötas av utsikten på andra sidan vägen där ett ganska stort antal kor och kalvar i makligt tempo gör vad de är bäst på. Ännu har Assar inte riktigt vant sig och det känns som ett nytt främmande möte varje morgon.

Storm & besök

Vinden har friskat värre än tidigare.

Det gick så långt så att vi var tvugna att riva ner tältet i förrgår, annars hade det definitivt slitits i bitar. Under gårdagen innebar det också att jag inte vågade mig upp till nocken av rädsla för att helt enkelt kastas ner i någon by.

Motorsågen är nu tillfixad hos XL-bygg i Hemse. När kedjebromsen slås till eller från låter det som om något håller på att spricka sönder, men så ska det tydligen vara i dagens plastifierade produktsamhälle. Hursomhelst funkade den fint när jag debuterade som motorsågsmassakrerare. Kändes både kul och farligt manligt.

Det ordnade sig med nockpannor. Efter kontakt med bygg-Göran blev vi varse att Vittinge har ett nocktegel som funkar med det gamla. Björkmans bygg i Visby hade det på lager, så vi köpte upp 15 nocktegel och 25 tvåkupiga taktegel. Det tvåkupiga ska tydligen fungera som ersättare så länge man inte lägger mer än högst 2-3 i bredd - sen drar det iväg. Vertikalt kan man således ersätta en hel rad om så behövs.

Nu kunde jag som sagt pga vind inte lägga färdigt på nocken, men däremot är hela ränndalen nu tillsågad och takfotsplåten på plats och första horisontella, nedersta raden fastspikad. Visst blir det tjatigt med takbilder, men så här ser det ut nu när det i princip är helt klart:

Sedan bilden togs har vi också hunnit plocka ner byggställningen och förflyttat den till baksidan. Vi har nu inte så många dagar kvar här, men omfattningen av det arbete som återstår är också mycket mindre än det vi redan utfört. Det mest "trickiga" är att takfönstret på andra sidan läcker in, men jag hoppas komma på någon fiffig lösning när jag ser på närmare håll hur konstruktionen ser ut.

Man måste ju vila ibland, men det är inte alltid behoven är synkroniserade. Då kan det uppstå situationer som på bilden nedan. Kan ju inte påstå att den är särskilt hedrande ur ett feministiskt perspektiv då hustrun sliter hårt med tröskeln mellan vardagsrum och gamla köket, medans undertecknad ligger i soffan och följer 16 etappen på touren.

Vårt näst sista inbokade hantverkarbesök är också utfört. Leif, som är VVS:are, hälsade på och vi gjorde en rejäl genomgång av befintlig anläggning och diskuterade framtid. Endera dan hoppas vi på att få ett inte alltför ruinerande prisförslag på en uppvärmningsanläggning baserad på befintligt vattenburet system (han var säker på att det skulle hålla måttet). Det kommer antingen att bli luftvärmeväxlare eller ytjordvärme. Lutar nog mer åt det senare med tanke på den stora yta som kan behövas att värmas upp på längre sikt (när vi blir fastboende här ...?? ). Här kommer en riktigt fin fördel med den stora tomten in i bilden. Vi har massor av plats att gräva ner rör på och dessutom är det oerhört lätt att komma ner på det djup som krävs om man gräver i den odlade delen av åkern bakom huset. Pratade med Bo som nyttjar den delen för odling och det var hans eget förslag.

Det sista besöket väntas idag, då vi får en officiell Anticimex-besiktning. Tyvärr fanns det ingen skydd i den tidigare lantbruksförsäkringen hos Länsförsäkringar för trämaskskador. Nuvarande (vårt) försäkringsbolag Folksam vill av förståeliga skäl heller inte ta ansvar för en skada som fanns redan när vi köpte fastigheten. Därför får vi själva stå för saneringskostnaden. Det kommer att bli dyrt, men vi hoppas att det åtminstone inte överstiger det uppskattade pris som vi fick när Claes tidigare var här och tittade.

Hustrun har fortsatt sin machetevandring genom trädgården. Helt plötsligt kan man finna henne långt inne i bushen liggandes på knä och slita upp diverse oönskade växter med rötterna - vilket slit! Antar att det kommer att ta några säsonger innan det blir så öppet som vi önskar, men redan nu skapas en magnifik trädgård meter för meter.

Förutom detta utomhusarbete har hon rivit ner tapeter i hallen på vinden, rivit ut tak i hallen vid huvudingången och rivit golv och väggar i hallen vid köksingången. Det som återstår nu är badrummet (som vi inte kommer att röra denna gång), kök och sal. Misstänker att vi nog ska flytta över vårt sovande från salen till vardagsrum idag och att hon därefter sätter igång att röja där.

Slutligen, ytterligare ett oväntat besök på köksbänken:

Regn och blåst

har dominerat helgens väder. Detta i kombination med fortskriden lättja och svenska tennisspelares framgångar, har gjort att slutförandet av taket tagit lite "onödigt" lång tid. Är det inte typiskt att det blir uppehåll just som Robin S ska plocka hem den första svenska Båstad-segern i singel på 9 år. Men - som man bäddar får man ligga. Jag blev i stället ståendes huttrande i duggregn och snålblåst eftersom jag lovat att taket skulle bli klart innan mörkret föll. Lustigt nog har jag 2 (två!) takpannor kvar i ränndalen som ska kantskäras. Tyckte det var lika bra att lämna det så då det kittlade alltför mycket av krypströmmar i vinkelslipen mot slutet - ganska läskigt faktiskt.

Förutom de 2 ränndalspannorna saknas det 8-9 nockpannor som vi måste ge oss ut att jaga efter idag. Tänkte höra med närmaste grannarna och allt-i-allo Bo i första hand. I värsta fall får det duga med lite modernare varianter. Tror nog att det ska funka.

Sedan ska takfotsbräda, vindskiva och plåt på dessa på plats. Förhoppningsvis ska jag komma så långt senast i morgon.

Apropå regn så måste man beklaga de stackare som arrangerar den årliga lokala festen "Lau-basar" som skulle gå av stapeln på lördagkväll. Vi hade tänkt ta oss dit, men med tanke på vädret så blev det inget av. Vet inte ens om det blev någon fest alls eller om det hela blev inställt. Det kommer nya chanser många år framöver.

Nu på morgonen är det lite svala vindar som sveper över ängarna, men det är soligt och fint och vi ser fram emot en dag som troligen är vackrare än på de flesta håll i landet. Vi ska ta en sväng till Hemse, bl.a. för att byta (eller få hjälp med) en icke helt korrekt fungerande motorsåg som inköptes i lördags. Sen har vi bestämt att vi också måste ta en närmare titt på några närområden, bl.a. När som enligt uppgift är något av favoritplats för fastboende icke-bönder. Sen hoppas vi att Leif, vår efterlängtade VVS:are hör av sig.

God morgon allesammans.

Lugna puckar

Inte så mycket att rapportera för dagen.

Har haft lite funderingar kring hur nocken, som tidigare var tätad med bruk, ska hanteras. Min alltid närvarande bygg-guru Peter har alltid goda råd och detta tillsammans med ett samtal till egentligen semesterledige Göran på Hemmans bygg, gav svar. Kommer att försöka fixa nån slags gummilist så småningom men det är ingen panik (lugna puckar).
Hade nöjet att få besök av Benny från Närbygg konsult. Han är specialist på skorstenar och kunde lugnt konstatera att min beskrivning av skorstenen på bakbygget inte var någon underdrift. Rekommendationen var att helt enkelt ta ned den, vilket jag senare gjorde utan att behöva använda andra verktyg än mina händer !!
Vi om överens om att han kommer hit i september och bygger upp en ny skorsten i nån slags lecablock som han sedan putsar och plåtbeslår överst. Kommer att bli fint som snus.
Hustrun han med att rensa ytterligare en bit av trädgården och jag fortsatte efter skorstensrivningen med att lägga (och kapa) tegelpannor. Ungefär 2/3 är på plats nu. Resten får göras i morgon innan åskan kommer.


Senare fick vi också besök av Torgny, närmaste granne söderut. Trevligt att träffa folket häromkring. De är i allmänhet mycket avslappnade och ostressade.


Vi avslutade dagen med en promenad med Assar och tömde brevlådan. Just där finns ett annat hus som vi hört talas om som är fritidshus, så vi knackade på för att presentera oss. Fick så göra en mycket trevlig bekantskap med Martin och Emma från Skånegatan. Martin har ägnat 5 år åt att renovera och bygga till en fastighet som när han köpte den befann sig i ett än värre skick än den vi köpt (fönster saknades och det var hål i taket). Ser jättefint ut och skapar en massa inspiration för oss.
Nu ska jag tvätta mig och sen blir det spaghetti.

Arbetsmoral

Vi har ett fortsatt uppenbart nedsatt arbetstempo. Skönt - javisst, välbehövligt - jodå det också. Men på söndag blir det regn och då gäller det att taket är klart, så nu är det skärpning som gäller.

Igår gjorde jag ytterligare en tur in till Visby, den här gången till lasarettet. Efter att ha konsulterat med sjukvårdsupplysningen i förrgår kväll bokade dom en tid för ett läkarbesök avseende min onda arm och bordomnade fingrar.

Det visade sig att misstankarna går mot kapraltunnelsyndrom, en liten defekt som gör att nervbanorna till 3 av handens fingrar liksom "stryps av". Kan lätt åtgärdas med ett mindre kirurgiskt ingrepp under lokalbedövning. Nu har jag lidit mindre av detta de två senaste nätterna, så det får bli avvaktan.

Väl hemma och utfordrade kunde så Elise och jag ge oss i kast med taket igen. Som jag skrev tidigare har vi lite jobb med läktavståndet som blev lite för knappt. Därför är vi tvugna att kapa lite grann på i stort sett varje panna. Detta tar tid, men är på intet sätt tråkigt så det är bara att ligga i. Så här pass långt kom vi i alla fall under eftermiddagen innan vi cyklade ner till havet för att tvaga oss.

Svärmor hade "glömt" en burk med torkade trattkantareller i kylskåpet, så väl hemkomna knåpade vi ihop en middag på sallad med tomat, rödlök, pumpakärnor och parmesan + stekt vitt bröd med en stuvning av trattkantareller, gul lök, sambal oelek och grädde. MUMS!

Vi äger en gård på Gotland !!

Vilken ofattbar känsla. Nu är den vår.
Vi firade slutförandet av köpet med lunch inne i Visby och sedan resten av dagen ledigt. Inte ett vettigt handtag har vi gjort :-)

ps Miljöskandalen på Gotland som det rapporterats om i dag på nyheterna gäller inte vårt område. Vårt vatten är än så länge säkrat. ds

Så sitter vi här ...

... alldeldes ensamma - jag, hustrun och vovven.

Tidigit i morse vinkade vi av svärfar och svärmor, hustruns båda och min son. Nu kommer vi säkert att upptäcka hur förbenat stort det här huset egentligen är.

Även om det har sina poänger och kan vara skönt att vara själva en stund så kommer vi att sakna sällskapet väldigt mycket. Det är ju alltid underbart att ha sina barn omkring sig och något alldeles extra blir det när man tar i och jobbar tillsammans för något gemensamt.

De övriga två - dvs svärfar och svärmor - har nu gjort sig förtjänta av att vila ut sina egentligen pensionerade kroppar rejält. Deras insats har varit helt fantastisk och fullkomligt obetalbar. Det är nämnt förut, om inte här så verbalt i olika sammanhang: Utan deras medverkan hade detta projekt aldrig passerat TG1 (nu blev det jobbsnack) överhuvudtaget. Det betyder alltså att vi aldrig hade köpt stället.

Apropå att köpa, idag är det dagen D eller kanske dagen K.

Vi ska åka in till Visby och göra klart affären. Överklaganstiden efter av lantmäteriet fattat avstyckningsbeslut har löpt ut och vi har nu en (också på papperet) officiell fastighet som vi kan bli ägare till. När vi så kommer hem i eftermiddag från utflykten till den stora staden är vi nån slags hemmansägare på alldeles riktigt. Ska tydligen firas med både god middag och gott vin enligt h och jag håller med.

Innan alla gav sig av i morse han vi i alla fall göra en sista kraftsamling och färdigställa underlaget för bakbyggstaket samt i en lång langningskedja transportera upp flertalet av de takpannor som nu ska återbördas till sina platser. Så här såg det ut under och efter:

Ett par mindre och ett större problem återstår att lösa för mig och h de närmsta dagarna (det är utlovat flera dagars sol).

1.

Tätning runt skorstenen. Jag har snyggat upp runt skorstenen genom att riva bort några rader spån och lagt dit råspont och board i stället, men skorstenen i sig är så knölig så att det omöjligen går att få t.ex. plåt att sluta tätt runt omkring. Vill till att rådfråga i någon byggbutik.

2.

Nockbräda. Den gamla var slut och vi saknar material till en ny. Hoppas hitta någon bra dimension så att vi slipper klyva 12-13 m virke.

3.

Läktavståndet på originalet varierade något, mestadels hittade jag 34,5 och 35 cm (ibland ännu mer eller mindre). Vi höll oss strikt till 34,5 vilket nu i efterhand visade sig inte vara helt lyckat. Pannorna är av typen som överlappar allt utom i hörnorna där de är något avfasade. Tanken är att pannan över ska ligga dikt mot hörnet på pannan snett under. När det skiljer en halv cm kommer den i stället att hänga ovanpå vilket inte går så bra. Därför kommer vi att tvingas kapa av en liten bit på väldigt, väldigt många pannor. Här gäller det att finna någon effektiv metod, annars blir det mycket slitsamt.

Men först ska vi nog ha en liten vilodag. Vi är rejält slitna nu efter 2,5 veckas oerhört intensivt fysiskt arbete. Enda fördelen är att jag inte märker av mitt onda knä lika mycket eftersom det gör lika ont i resten av kroppen.

Arbetskraftsutnyttjande

I går var sista dagen för syster och J - och det var vi ju tvugna att utnyttja.

Vi hade en aning om att hanteringen av oljehärdad board kunde bli lite jobbig, särskilt om det blåser, så därför kändes det väldigt bra att vi kom så långt i vårt arbete så att det momentet kunde sättas igång.

Här några bilder som visar förutsättningarna. Först har vi den nya takfoten, där man kan se de två nya takstolsändarna sticka fram:

Sedan själva takbeklädnaden, dvs ersättning för den del av spån som vi var tvugna att riva bort:

Denna yta + resterande delen av spåntaket (som nu är blottlagt efter att ha burit ner alla pannor och rivit bort gammal läkt) täcktes således av oljehärdad board (fet masonit) och här syns när vi dessutom fått på en del nya läkter:

Eftersom spåntaket i sig håller lite olika höjd medans den nya delen i råspont är helt plan, var vi ändå väldigt nöjda med hur pass bra det fungerade att lägga (den mycket knöliga och bångstyriga boarden) över skarvarna. När väl läkten kommit på plats blir slutresultatet riktigt bra.

Idag ska vi göra klart sista varvet av board och läkt. Därefter gäller det att få fason på ränndalen - dvs utrymmet där de två taken möts. Ny ränndalsplåt finns till hands, men det gäller ju att få det snyggt och prydligt.

Den största svårigheten blir att täta runt skorstenen. Här måste det förmodligen till lite renovering först, då det kommer att vara helt omöjligt att få plåt att sluta tätt eftersom skorstenen är så skadad. Tur i oturen är väl att denna den yttre delen av skorstenen bara är ögonfröjd, då själva funktionen sitter i stålrör inuti - alltså, det behöver egentligen inte vara tätt.

All befintlig arbetsstyrka - utom min son som låg och sov - gick åt till nedtagning av takpannor, men så småningom kunde de (även min son) ägna sig åt lite andra sysslor. Bl.a. togs det hand om punkteringen på skottkärran, vilket finns förevigat här:

Till höger på bilden kan man också se resultatet av svärmors idoga arbete med att restaurera kransodlingen av Fetknopp (eller Kärleksört, eller Käringkål). Mycket vackert.

Hustruns äldste och min enda son ägnade sig åt att gräva ur och forsla bort ett antal av de oändligt många myrstackar som finns i trädgården. Den yngste, som nu varit här i 2 veckor, sysselsatte sig med att färdigställa en fotbollsplan - vilket blev mycket uppskattat av de som har tillräcklig fysik. Även om jag själv inte hör dit uppskattar jag hur snyggt det blir med mer öppna ytor.

Jag nämnde igår om lördagens auktion. Här kommer ett bildbevis på det bästa fyndet:

På kvällen tog vi farväl av syster och J, som skulle ge sig av tidigt på morgonen. Deras insats var obetalbar, men dom bedyrade att det bara varit roligt och att det känns extra bra att jobba för andra då man inte behöver ta ansvar för att slutföra arbetet. Vi uppskattar det väldigt mycket i vilket fall. Nu på morgonen är de borta och sitter nu på båten på väg hem till en välförtjänt veckas riktig semester.

Så var det lördag igen ...

.. och jag klev upp vid 6-tiden i vanlig ordning, haltade iväg till brevlådan och fiskade upp morgontidningen. Sedan satte jag mig på min "nya" morgonplats, norrgaveln på smedjan och plöjde litteraturen från första till sista sida. Efter ungefär halva tiden dök svärfar upp, eller rättare sagt jag hörde att han gick ut och fick kika fram mellan buskarna för att få hans uppmärksamhet. Sen satt vi två tillsammans i en ytterligare halvtimme och hade det väldigt bra i tystnaden och morgonsolen.


För övrigt hade vi lite sabbatsgöromål på scheman, dvs inte full arbetsdag. Själv skjutsade jag äldsta systern till flygplatsen (från 10 till 9 personer). Därefter möttes resterande gänget upp i Stånga - vid gamla mejeriet - där det bjöds lösöresauktion, och detta kunde vi ju inte missa.
När jag anlände hade övriga redan rekogniserat och Elise hade framför allt spanat in ett äldre skåp (typ linneskåp) , modell större i ek signerat Nordiska Kompaniet. Innan utroparen kom så långt han vi med att fånga in ett nattduksbord för 60 kr och en spegel för 50.
När så skåpet kom till utrop tänkte jag mig att starta det hela så jag öppnade med 300. Det blev tyst, tyst och tyst - första, andra, tredje - så var det klart !!?? Vi fattade ingenting. Hade räknat med att lägga 1500:- själva och trodde kanske inte att vi skulle kunna få det.
Strax därefter ropade vi in en stor byrå i björk (tror jag) för 250:-. Mycket lyckat besök som ger tydlig mersmak. Det kanske inte behöver kosta en förmögenhet trots allt att möblera 200 kvm fritidshus.


Efter auktionen satsade vi på mer rekreation och åkte mot Katthammarsvik. Strax innan svängde vi av mot Sysne och fiskhandeln där. Har ni inte varit där förr kan vi varmt rekommendera det. I en liten butik kunde man välja och vraka på ett rikt utbud av rökt lax, makrill, ål, flundra, musslor mm. Vi bullade upp ordentligt och la till ett kilo potatissallad och ett Gutebröd plus ett par öl och några läsk. För 350 spenater fick vi ihop en helt underbar lunch för 5 personer - och då ingick papperstallrikar och bestick. Det hela kunde sedan avnjutas i hamnmiljö på bänkar och bord utanför fiskaffären. Strålande helt enkelt.


Vi lyckades också faktiskt åstadkomma en del arbete när vi väl var hemma.
På taket lyckades vi täcka ungefär hälften av öppningen med råspont. Ute på gårdsplanen röjdes det upp en fotbollsplan, källarens krypgrund rensades på resterande skrot, svärmor fixade till en rabatt med fetknoppar och så småningom drog några i gänget ner till havet och badade. Snart är det middag - mums.

Förgätmigej ( glöm oss inte ) ...

... tycks någon som snickrat i detta hus haft som valspråk. Jag har tidigare nämnt om fynd under golvet i vindsvåningen i bakbygget. Här är ytterligare några som gömde sig bakom en vägg i "gamla" delen.

Lite halm inrullat i en tidningsrulle och två kepsar, skulle teoretiskt sett kunnat utgöra en hygglig isolering, men med tanke på den ytterst sparsamma förekomsten av dylik stoppning har jag svårt att tro att detta verkligen var syftet. Snarare förs tankarna till mer existensiella uttryck á la Lyckad nerfrysning av herr Moro, dvs "låt oss lämna något till eftervärlden att fundera över".

Just dessa fynd gjordes av paret syster och J som oförtrutet ställde upp på våra mest galna idéer. Denna gång gav de sig i kast med den del av huset (nordvästra hörnet) som fått de mest långtgående skadorna (om ej mest omfattande) - vi talar alltså stor förruttnelse, mögel och t.o.m. svamp. Det blev ett par avbrott i arbetet för att inhämta mer mental styrka, men icke desto mindre blev det under gårdagen helt blottlagt varvid vi nu har möjlighet att rätta till det som behövs.

Samtidigt med detta jobb passade vi på att från utsidan inspektera denna delen av taket. 5-6 takpannor byttes ut och sedan såg det ut som nytt. Vid nästa regn får vi svaret om vi därmed har tätat tillräckligt för att undvika fortsatta vätskador.

Eftersom vi igår begåvades med uppehåll hela dagen, om än ganska blåsigt, stod arbetsmoralen på topp och vi kom att åstadkomma mycket på många platser. En sådan var trädgården, vilken i sig erbjöd en välkomnande variation i det relativt osunda arbetet inomhus. Under eftermiddagen var det ytterst livlig aktivitet där och som en del av resultatet kan man nu se ytterligare lite av trädgårdens forna skönhet skymta. Lägg särskilt märke till den jättelika buxbomen till höger:

Även bakbyggstaket fick uppleva en bra utveckling. Den andra takstolsdetaljen jag berättade om i förra inlägget blev i princip färdigsnickrad redan i förrgår och i går måttade vi in den på plats med infällningar i muren och återstoden av den befintliga takstolen. Vi jublade högljutt när den i princip gled in på rätt plats och med rätt vinklar på köpet:

Vi lyckades även ta oss till "nästa nivå", då vi färdigställde den arean där spån ska ersättas med råspont, ersatte några horisontella reglar och till och med han få takfotsbrädorna på plats innan vi slutligen gjorde vår hittills mest proffesionella taktäckning med en för dagen nyinförskaffad presenning.

Vi avslutade dagen med att ta emot 2 nya gäster (vi är nu 10 personer). Hustrun åkte till Visby för att möta och hämta hennes äldste och min ende son. Efter en introduktionsrunda kom vi sedan alla att sitta och avnjuta några svala öl i solen vid västra fasaden, i mynningen till den nyrensade delen av trädgården. O, vad livet dock är skönt .....

Upp och Ner

går det med såväl framgångar som väder och humör. Klackarna i taket efter gårdagens färdigställande av takstolsersättning, vändes till lite mer utvecklat missmod nu på morgonen när vi kom ut efter en hel natts regnande och fann tältet nerbrutet av vattentyngd i duken.

Åtminstone ett hundratal liter fick först ösas ur, innan vi kunde börja försöka räta de 8-10 stänger som blivit kraftig böjda under rikliga vattenmängderna. Inte är de vackra eller särskilt raka, men nu står i alla fall tältet upp igen. Regnet fortsätter ösa ner och duken fladdrar friskt i vinden. Vi håller tummarna att prognosen, som säger att ovädret ska dra förbi under dagen, håller vad den lovat.

När svåger J skulle hämta ved i källaren kom han upp tomhänt, då han inte kunde passera den sjö av vatten som uppstått under natten, utan att bli allvarligt fuktig om strumporna. Visst, vi vet att källaren tar in fukt, men hoppades kanske att det inte skulle kunna bli så mycket under en natt. Vi har misstankar att en gammal koks-ingång kan vara del i skulden, så den ska vi försöka förbättringstäta, annars är det rent grundvattenintrång och det får vi nog i såna fall leva med ett tag framöver. Bra var att syster och J tidigare rensat källaren på i stort sätt alla gamla trädetaljer.

Innan regnet satte igång på sen eftermiddag var det dock ett behagligt arbetsväder och vi fick vårt största genombrott hittills, i form av en väl passande takstolsdetalj. Det var en himla massa mätande och måttande innan vi satte ihop de sista delarna och så småningom med gemensamma krafter kunde lyfta den på plats med millimeterpassning:

Tyvärr, har vi nu en precis likadan takstolsdel att tillverka. Förhoppningsvis har vi lärt något så att det går fortare denna gång.

Hustrun har varit kolossalt modig och övervunnit viss höjdskräck, men dessutom gett sig ut på ett tak som ingen kan gå i god för. Detta, tillsammans med gemensamma krafter från flera andra har resulterat i att en veranda/förstukvist har framträtt ur murgrönedunklet. Vad säger man om inte jättevacker??

Det sågades också ner några träd, och sly rensades bort, så man kan nu ana delar av den forna trädgårdens storhet.

Slutligen sågades det ved, timme ut och timme in. Det var hustruns yngste son som i ett svagt ögonblick fick löftet om 1 kr per klabb. Vid kontrollräkning vid middagstid visade det sig rendera i en utgift på knappt 380:-. Det är höggradigt aktuellt med en ny avtalsförhandling innan ytterligare vedproduktion fortskrider. Det var hursomhelst ett enastående arbete som utfördes, det kan ingen ta ifrån sonen som nu sväller som värsta broilern och kommer att skrämma slag på kamraterna därhemma när sommaren lider mot sitt slut.

Genombrott

Gårdagen regnade in, eller ut om man så vill.

Det betyder att vi inte ägnade någon tid till taket, men å andra sidan blev det mycket gjort såväl inomhus som utomhus. Långt över all förväntan - sett till årets mål - är nu alla rum utom kök och badrum rensade på golv- och väggbeklädnad. Detta betyder dels att det känns mycket fräschare (speciellt avseende katturin), men också att vi har förberett för en kommande sanering av trämask. Denna sanering kommer att bli kostsam, men å andra sidan är den "livslång" - en gång sanerat därefter gäller försäkringar för eventuellt kommande behov.

Utomhus blev också ett och annat gjort i form av rivande och slitande med röjsåg i den totalt övervuxna trädgården.


Ny energi bjöds av min yngsta syster med man. De gav sig först på murgrönan vid huvudingången och fick ner det mesta. Sedan gav de sig i kast med källaren, där vi på Anticimex inrådan hade för avsikt att avlägsna allt som är tillverkat av trä. När de var klara fanns knappt ett spår av cellulosa kvar.


Det blev inget badande i blötan, men å andra sidan lyckades hustruns yngste få fart på elden i kakelugnen i vardagsrummet. Detta hade vi tidigare inrett som ett riktigt mysrum, men två soffor och tv.


Så till genombrottet:


Detta skedde idag, när vi lyckades tillverka det föremål som syns på bilden överst. Efter mycket mätande, måttande, korrigerande och inte minst stönande, lyckades vi med gammal hederlig stämjärnsteknik tillverka denna takstolsstötta med infälld tvärregel. Den är nu korrekt i mått och vinklar och i morgon hoppas vi att kunna på samma hederliga sätt kunna tillverka den del av takstolen som vi tidigare avlägsnat och som sedermera skall sammanfogas med dagens produktion.


För övrigt rensades det i trädgården. Gamla mattor och tapeter bortforslades i två överlastade omgångar till återvinningscentralen i Hemse av syster och svåger. Därutöver rensades det sista rummet på en del tapetrester, det sopades och skurades och hustruns yngste avkomma ägnade dagen åt att producera högvis med ved från träd som svärfar fällt.


Rådige Lars till tröst, har vi nu begåvats med gäster (arbetskraft) som förstår vad detta går ut på. Vid pass 17.00 kom kylskåpskall öl, irländsk whiskey, lammkorv och traditionellt alternativ utburet på bricka till vår fristad i partytältet. Här sitter vi nu och läppjar på svalt rosévin och sjunger sånger till friskt ackompenjemang av syster yster den yngste. Snart kommer det dessutom att serveras härliga fläskkotletter i den ljuvliga sommarnatten.


På återhörande.

Hur tänkte du nu?

Här verkar det va nåt kul på gång !!

Även om dom andra dönickarna inte kommer loss, så fixar jag det nog !!

1 miljon flugor kan inte ha fel - skit är gott - och tejp ?!!

På nåt vis tror jag att flugor inte är så smarta och det gläds vi åt. Det gamla beprövade tejprullen fungerar väl än idag.

Först några ord till "rådige Lars":

Det är utan tvivel så att rådige Lars har satt huvudet på spiken. Varje hittills serverad och inmundigad öl är upphämtad från ett av två möjliga alternativ: förstukvist på framsidan av huset eller smyggång mellan kök och källartrapp. Den senare är definitivt ouppvärmd och har därför renderat i uppskattningsvis 15-gradigt dryckjom.

Möjligen kan vi också luta oss mot gamla sedvänjor från varmare asiatiska länder, där man inmundigar varmt te för att detta har en bättre och mer varig törstsläckningsverkan, eller möjligtvis att "temperaturen har nu fallit och vi kan då behöva en värmande öl" .. ??

Eller så får jag vackert erkänna att öl är öl i alla lägen oavsett temperatur och att den kulturella förfiningen under rådande förhållanden har fått en lägre prioritet än vad som brukligt är.

I förrgår var det vilodag

Vilket innebar en mindre mängd arbetsinsatser såsom att byta en del varor på Byggmax (vilket gick smidigt och enkelt under gott bemötande) och göra diverse inköp. Men framför allt var vi anständigt klädda och promenerade innanför ringmuren under flödande sol, åt god mat, drack kaffe med havsutsikt och mötte upp min allra äldsta syster vid flygplatsen.

Vi hann också med ett skönt bad och god middag i trädgården.

Söndag

var vi igång igen (vi håller oss till det judiska veckoschemat och helgar sabbaten).

Vardagsrummet är nu helt klart så tillvida att all golv- och väggbeklädnad är avlägsnad. Idag kommer vi att flytta över en del av vårt boende dit.

Takarbetet tog oss till en ny dimension. Så här långt har vi bara rivit, kastat och förstört. Men idag kunde vi äntligen skapa. En bit av en golvbalk samt en underlagsbalk för takstolestöttor blev "tillsnickrad" och ditsatt. Virket må se lite sprucket ut, men det är friskt och fritt från röta och skall hålla i 100 år till har vi bestämt oss för. Nedan syns först ett urval av de fynd som gick att göra i utrymmet mellan vindsgolv och innertak, sedan resultatet av vårt första snickeri:

Då den horisontella balken ligger infälld i den murade väggen, vågade vi helt enkelt inte ta ut en större längd en vad som syns på bilden. Ovanför, i det tomma utrymmet i väggen, ska sedan takstolsstolpen fällas in.

Söndagen kom att erbjuda en rätt så överraskande avslutning.

Klockan 17.30 samlades jag, hustrun och systern tillsammans med nära 40 andra sångare i kyrkan för att delta i "semesterkörsång". Såväl turister, sommargäster som bofasta sångintresserade repeterade in en liten repertoir om 6-8 sånger som klockan 19.00 framfördes i en sommarkvällsgudstjänst. Detta är tydligen en återkommande tradition. Under ett antal veckor "turnerar" man runt i olika gotländska kyrkor med detta tema.

Ytterligare överraskad blev jag när jag fick en vänskaplig dunk i ryggen av kollega Esbjörn från Engelbrekts motettkör. Världen är ibland väldigt liten.

Nu regnar det ihållande, det är ganska kyligt (åtminstone svalt), kaffet är klart och snart kommer min yngsta syster och man som anlände med morgonfärjan till Visby. Vi blir allt starkare i manskapet.

Vi bryter oss igenom taket

och vi passar på att riva ur all inredning på vinden i bakbygget. Gör det så mycket lättare att komma åt och reparera det dåliga i form av 2 takstolar, 2 takstolsstolpar + några tvärgående reglar. Vi kan nu också konstatera att det mesta ser riktigt friskt och fint ut och att beslutet att behålla huvuddelen av spåntaket och tegelbeläggningen var riktigt.

Ett litet ofrivilligt (men alltid skönt) avbrott i arbetet uppstod när jag bröt loss en innervägg och där inne hittade lite isolerande halmfyllning. Ingen annanstans har vi hittills sett att man försökt isolera på detta vis och jag satte kobenet i halmen och slet till. Sekunden senare befann jag mig på flyende fot då halmen utgjorde hem för alldeles för många humlor eller getingar. Jag han inte se vilket i iverna att snabbt ta mig från platsen.

Något senare angrep jag platsen iförd långärmat, handskar, gammalt lakan lindat runt huvud och hals, munskydd + heltäckande plastvisir och en flaska Radar. Inte heller denna gång kunde jag riktigt se vilken ras som befolkade halmboet då alltsammans ganska snabbt immade igen. Men fortfarande idag på morgonen vilar en kraftig odör av bekämpningsmedel över utrymmet, då jag inte sparade på krutet utan helt enkelt tömde flaskan på plats. Övervåld? Yes, indeed ...

Vi han inte komma så långt att vi kunde ge oss i kast med reparationen av de skadade delarna, då vi ännu inte lyckats få bort all murgröna. Här ser ni del av orsaken till detta:

Denna klump av torra murgrönestängler tog 30-40 minuter att få ned med hjälp av yxa, tigersåg, kofot och dubbel manlig styrka. Uppskattningsvis väger den 60-80 kg och tyvärr finns ungefär 3-4 ggr så mycket fortfarande kvar längs väggen under takfoten.

Inomhus kom ytterligare ett litet rum (det gamla köket) att saneras, dvs friläggande av golv och väggar samt ett evigt skrubbande. Nu kan vi använda detta som förråd för alla icke uppackade attiraljer, så att vi istället kan gå vidare med andra halvan av vardagsrummet. Planen är att inom 2 dagar kunna flytta över vårt boende dit.

Som de andra dagarna avslutas dagen med bad och tvagning, vilket förvandlar en till fullvärdig människa igen. Medge att vägen ner till vår badplats ser intagande ut:

Idag är tanken att vi ska ha vilodag, åka in till Visby och spatsera runt, byta lite grejer på Byggmax och så småningom plocka upp min äldsta syster som anländer med flyg. Blir spännande nu i detta läge att se reaktionen från någon utomstående som inte varit med sen vi anlände hit för snart en vecka sedan.

Tyvärr regnar det för närvarande ihållande, men vi hoppas att det klarnar upp snart så vi får en trevlig dag i Visby.

Verkligheten och veligheten

Så började vi igår att riva i taket, i det s.k. "bakbygget".

Lite historisk bakgrundsfakta:

Huset byggdes 1875 i formen Gotländsk parstuga. Det bestod av en ingång med liten hall i mitten, till vänster om hallen en "sal" som oftast stod oanvänd (och på vintern säkert ouppvärmd), köket rakt fram bakom trappan till vinden samt vardagsrummet (där tjänstefolket sov) till höger.

Denna parstuga byggdes ca 1910-1911 till med en förlängning av vardagsrummet (i rät vinkel mot huskroppen). Detta är vad vi kallar "bakbygget".

Innan resan hit hade vi ju planerat (och beställt material till) ett nytt tak i plåt, men vad som nu hände var att vi allteftersom upptäckte att skadorna på spåntaket var ganska mariginella och begränsades till just det mest skadade området. Vi började således fundera på om det i alla fall skulle vara möjligt att reparera befintligt spåntak på något vis för att sedan återbörda takteglet.

Men några frågetecken fanns ändå kvar att utreda:

- Finns tillräckligt med takpannor av rätt typ att få tag på ?

- Hur sjutton repareras spåntaket, finns nya spån att få tag på ... ?

- Vi hade investerat ganska mycket i material, skulle det gå att lämna tillbaks ?

Vi inventerade lagret av reservpannor i ladan. Efter en halvtimmes sortering och räkning kunde vi konstatera att vi nog hade en marignal på ett 50-tal pannor, då vi (mycket grovt) uppskattat behovet till ca 150 och vi hittade mer än 200 begagnade men dugliga sådana i ladan.

Därefter gav vi oss iväg till Stånga brädgård som sägs ha mycket bra virke i alla de möjliga dimensioner. Det visade sig att de varken tillverkade spån, eller ens visste hur man reparerade tak av spån. Vi kunde i vilket fall konstatera att de hade 5x5 tums hyvlat virke, vilket vi behöver för reparation av takstolar.

Istället ringde jag till vår vän byggaren, som jag diskuterat med någon gång tidigare och egentligen visste att han/dom inte heller brukade reparera spån. Men han kunde berätta hur dom brukar göra när dom lägger om eller lägger nytt på befintligt spån. Ett sånt jobb var pågående bara en km från oss, så vi åkte tid för att ta en titt.

Socknen är liten så det var ju inte så förvånande att vi på taket hittade byggarens son, vår näst närmsta granne och en man som var först på plats när stormen Gudrun för några år sedan flyttade på halva vår lada (här känner alla till allt och alla).

Efter 20 minuters socialicerande och byggprat kunde vi åka tillbaks hem med en som det känns riktigt bra plan. Principen går ut på följande:

- vi reparerar takstolar och stolpar där det är som mest skadat

- på samma plats lägger vi sedan spont där vi rivit bort spånet

- vi plockar av alla pannor och läkt

- vi spikar på oljehärdad board över alltsammans

- vi spikar därefter ny läkt

- pannorna återbördas

Efter ett samtal till Byggmax kunde vi också konstatera att vi kunde lämna tillbaks tillräckligt mycket av det införskaffade materialet för att det med marignal täcker vårt behov av såväl board som mer läkt (eftersom det blir pannor istället för plåt).

Med denna nya plan i huvudena satte vi åter igång med att riva tak.

Takpannehiss av gammal upphittad lövkorg

När vi fått bort det värsta vid takfoten (dvs allt) uppstod ett litet helvetesgap, dvs 50 cm tomt intet mellan byggnadsställning och vägg - mycket obehagligt. Då man är ovan att stå högt och det dessutom gungar betänkligt blir man lite byxis, minst sagt. Hustrun säger att rädslan fungerar som livförsäkring, att det är bra att inte våga för mycket. Hon har nog som vanligt rätt.

I morgon tänker vi ge oss i kast med att såga upp taket inifrån vinden för att få så rent som möljligt utan att riskera livhanken.

Inomhus fortsatte arbetet med att rivas mattor och innerväggar, nu har man kommit in till det gamla köket (dvs rummet bakom trappen) där kattpissdoften är som allra värst. Andningsmask är definitivt ett måste när man utför dylikt arbete. När väl allt var utrivet så försvann stanken nästan helt. Inom ett par dagar kommer vardagsrummet att vara så sanerat att vi kan flytta över vårt boende dit och istället ta tag i salen där vi måste riva ned spännpappen i taket för att komma åt att reparera fuktskadorna i norra hörnet.

Även denna dagen avslutades med ett havsbad med tvål och schampoo följt av middag och samvaro i partytältet. Vattnet i havet är nu säkert 23-24 grader - nästan overkligt varmt och skönt. 3 liter hemmagjord grönsakssoppa slank lätt ner i våra 5 hungriga magar.

Hipp, hipp ...

.. hurra, för hustrun som firade xx-årsdag (sånt talar man tyst om).

Under rådande förhållanden avstod jag från kaffe på sängen, men vi firade så gott vi kunde i alla fall. Kvällen avslutades med grillmiddag och jordgubbar - mums!

Innan vi kommit så långt han vi med lite av varje.

Som jag skrev igår så regnade det. Detta gjorde att vi faktiskt tog det lite lugnare på förmiddagen. Kvinnorna och sonen begav sig till Visby för att byta ut den fellevererade fläkten (fel färg). Efter en uppsittning av försäljaren tog han en titt och påvisade att "när man tar bort skyddsplasten blir färgen en annan ...". Ganska pinsamt, inget fel alls med andra ord :-)

Väl hemma igen togs det nya nappatag med golv och väggar. Typ 1 miljard små märlor och nubbar har dragits upp ur trägolvet, med stånk och stön och en massa jävlaranamma.

Vi gamm-gubbar ägnade oss åt det vi själva tycker kändes väldigt manligt. Vi lyckades montera upp byggnadsställningen - en sektion på var sida om förstukvisten. Det fanns ingen hejd på stoltheten när vi sen tog varsin tältstol och öl och sattes oss att beundra verket. Svärfar gick också ut på vägen och konstaterade att nu kan alla förbipasserande (inklusive nyfikna sockenbor) se att det är allvarligt menade restaureringsarbeten på gång.

Då jag kände mig ganska sliten vid det här laget önskade jag att vi inte skulle sätta igång och riva taket, även om det fanns tid över. Istället kreerade vi av gammalt fint virke från la'gårn ihop ett kraftigt bord för att få lite ordning på alla verktyg. Lika stolta var vi efter detta, så vi prisade oss själv med ytterligare en öl.

Intensiv dag med positiva överraskningar

Sitter här i köket och lyssnar till ett lätt sommarregn. Det lär visst regna till och från idag, men sen ska det bli fint igen.


Igår hände mycket.

Sotaren, eller rättare sagt en representant för "Brandförebyggarna Gotland", var här och gav besked om eldstäderna och skorstenarna.

Ett rör är nytt för olje-/vedpannan. Ytterligare ett för kakelugnen i "vardagsrummet". Den sistnämnda är klar att elda i även om den funktionellt är en öppen spis och inget annat (rök-kanaler är urkopplade).

Kakelugnen (den vackra vita) i salen trodde han var helt funktionell, men inmurningen mot skorstensstocken hade lossat så den behöver muras om, samt att en stålpipa behöver installeras. Mycket positivt besked.

För övrigt fanns inget att bekymra sig över. Skorstenarnas yttre (dvs det som syns ovan tak) ser ju dåliga ut, men eftersom vi har stålpipor är det bara kosmetik. Ny sotning behövs inte förrns om 4-5 år. Det enda är att en eventuell ny stålpipa ska inspekteras och godkännas.


Tack och lov (med tanke på regnet idag) fick partytältet även väggar på en lång- och kortsida, så våran verktygspark ligger också skyddade.


Vi hämtade upp byggnadsställning. Det blir 3 sektioner om 2x9 kvm, totalt 6 m höjd och 9 m lång. Fick bli 2 släpvagnslass, men byggaren bor ju bara 2 km bort så det är inga problem. Undertecknad han bli allt för sliten innan kvällen, så monteringen fick vänta.


Inomhus har hustrun gjort det värsta av värsta nämligen iförd andningsmask tvättat ur badrummet. I och med den dödsföraktade insatsen känns det nu riktigt bekvämt att gå på toaletten.


Bonden som köpt upp den odlingsbara delen av fastigheten kom och hälsade. Enligt annorstädes inhämtad information är han en person som "fixar allt" så hans eget förslag att jag skulle ta hans telefonnummer "ifall vi behövde något .." togs emot med stor tacksamhet.

Nu var han inte bara ute i artighetsärende, utan han hade framlastare med sig med vilken han lyfte och fraktade bort den gamla oljetanken. Här händer saker liksom omedelbart.


Vi han också med en sväng till havet där vi kunde svalka av oss och bli lite rena i det över 20-gradiga vattnet. Efter detta blev det en liten inhandlingstur till Hemse, södra Gotlands kommersiella metropol.

En av dagens stora arbetsinsatser stod yngsta sonen för tillsammans med mor och mormor. Detta visade sig också bli dagens upptäckt.Vi hade förväntat oss hitta ett fint golv under mattan i vardagsrummet vilket vi också gjorde. Bakom tapeterna trodde vi det skulle vara masonit uppsatt på 1-tumsreglar, men se här:

På denna vackra brädvägg har man alltså först spikat en kraftig papp och sedan i omgångar genom åren fått upp 5-6 lager av tapet allteftersom modet förändrats.
Virket är av prima kvalitet och utgör alldeles gratis ett underlag för att snabbt få ett rum färdigt ungefär som vi vill ha det.

Mattan i rummet bär alltför tydliga spår av icke rumsrena katter, vilket dessutom gör att luftkvaliten ökar potentiellt för varje kvadratmeter som rivs ut. Det enda stora efterarbetet kommer att bli uppdragande av 1000-tals små nubbar som mattan spikats fast med.


Efter middag i det gröna avslutades kvällen med ett par timmars "gaggande" på grannens grogg-veranda. Han hade talat om det tidigare (att han skulle sitta och njuta av vårt arbete därifrån) och det var nu stor invigning av densamma. Förutom att vi fick njuta av en pilsner och obegränsade mängder historier om allt och alla, fick vi också göra bekantskap med äkta paret Ulrika och Fredrik. Han elektriker på resande fot och hon ägare av 21 hästar på en gård i närheten, till hustruns stora förtjusning. Vi konstaterade att mer eller mindre allt (inklusive kompetens) finns att uppbringa inom några kilometers radie från vårt hus och det är nog också skälet till att många människor i bygden knappt rör sig utsocknes under sina liv.