alla som gått i skolan åtminstone före 80-talet (hur det förhåller sig nu vet jag dessvärre inte, men enligt alla av media distribuerade rapporter lär sig ju barnen ingenting idag) har läst svensk geografi. Då gick man igenom landskap för landskap och fick en inblick i vad som är särpräglat och viktigt. Laga Ni, Äta Vi känner ju alla till som Hallands floder. Alvaret ligger på Öland och Siljan är Dalarnas största sjö - och så vidare.
Gotland då? Jo, dom har förvisso ringmuren runt Visby, men framför allt har dom Hoburgsgubben!
Efter att ha tillbringat hela somrarna här sedan 2009 tyckte H att det var hög tid att besöka gubben så hon gjorde en plan som även innefattade en hel del andra möjligheter på Storsudret. Med H vid ratten och själv med google maps i passagerarsätet gav vi oss iväg på en söndagsutflykt.
Ett av målen på vägen mot Hoburgen var årets jätteloppis i Fardhem. Stor var den återigen, men då vi besökt den ett antal gånger tidigare gick vi därifrån endast med ett par böcker. Mycket av skräpet såg lite halvbekant ut och vi räknade ut att när de 2 dagarnas loppmarknad för året är över stänger dom förmodligen bara dörrarna och inväntar nästa år. Vore förskräckligt om någon stackare skulle behöva flytta på all bråten mellan gångerna.
Nästa anhalt var Körsbärsgården i Sundre. Detta har varit ett café i många herrans år, men sedan endast någon tid tillbaks är det dessutom en konsthall med omgivande skulpturpark. Höjdpunkterna i utställningarna bestod av verk av Björn Erling Evensen samt några målningar med i huvudsak fågelmotiv av James Aldridge. Gå gärna själva in och titta på t.ex. http://www.booooooom.com/2009/02/13/james-aldridge/.
Vi tog en fikapaus i den vackra trädgården innan vi åkte vidare mot den berömda gubben.
Så småningom parkerade vi bilen vid den till storleken väl tilltagna restaurangen vid Hoburgen. Sen promenerade vi runt klippan på Gotlands södra udde och spanade och spanade. Vi hittade en skylt som handlade om gubbens sovrum (grottan som H lämnar på bilden längre ned), men själva gubben då?
Nu ska jag inte beklaga mig alltför mycket för det var väldigt vackert med alla stenformationer och havet som försiktigt vaggade in mot stranden, men det är på något sätt så typiskt att vi efter bortåt sammanlagt en timmes spatserande och spanande fortfarande inte visste om vi faktiskt sett Hoburgsgubben himself.
När vi var nästan tillbaks vid parkeringen igen kunde jag inte hålla mig utan gick och frågade några andra besökare var gubbfan håller hus och vi fick då en vink om att det "sannolikt" var den klippan som låg allra närmast och som någon välvillig artist försökt förtydliga genom att måla näsan gul (även om jag själv mer upplever den som en väl tilltagen underläpp). Efter att senare konsulterat med world wide web kunde vi konstatera att så också var fallet. I rätt vinkel stämde min bild överens med exemplet som fanns att hitta på nätet. Det var i vilket fall uppenbart att vi inte var de enda som var en aning besvikna då en annan kvinna som uppenbarligen varit på plats vid flera tillfällen också uttryckte en viss indignation över bristen på storhet i attraktionen.
Då denna sidan av ön visade sig än så länge ha förskonats från algblomning, tog vi oss på hemvägen förbi Nisseviken där vi fick ett avsvalkande bad i en ganska så tryckande värme. Precis som det kändes vara på väg har det nu på måndagsmorgonen kommit en ganska rejäl åskskur. Det var nog behövligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar