När jag var knappt 21 år åkte jag flygplan för första gången. Målet var London, dit vi gjorde en studieresa med Birka folkhögskola. Detta var dessutom första gången i mitt liv jag var utomlands, borträknat en snabb biltur över Svinesundsbron i Norge 15 år tidigare. Sen dess har det blivit flera resor i musiksammanhang, privat och i tjänsten.
H's äldste A, knappt 21 år, har på tu-man-hand och helt på egen hand flängt runt i Asien månadsvis. Han jobbar ihop en reskassa och sen bär det iväg, utan returbiljett.
Min yngste L, fyllda 19 år, har just kommit hem från en 3-veckors tågluff. De sista två åren har han tillsammans med kompisar spontanrest till Berlin ett par gånger och till Malta, bara för att det är kul och billigt.
Båda grabbarna verkar reda sig hur bra som helst och hantera situationer med bokningar, tider, fixa rum, ordna mat, prata med folk osv hur bra som helst.
Varför berättar jag nu detta? Jo - igår skulle dom tillsammans utföra det verkligt avancerade rese-elddopet: ÅKA TILL GOTLAND.
Allt var väl förberett av respektive mamma och pappa. Biljetter bokade och betalade. Buss-transfer likaså. Informationen översänd i elektroniskt mediaformat med instruktioner om att biljett måste printas för att visas upp på bussresan.
Några timmar innan färjans avgång ringer min son L och dubbelkollar vilken biljett som gäller för bussresan - mycket lovande. Jag vet då att läget är under kontroll.
H kan ändå inte låta bli att ytterligare en dryg timme senare slå en signal till A för att kolla läget. Jodå, dom var nu på Cityterminalen och skulle leta sig fram till var bussen kunde tänkas avgå ifrån. Samtidigt som detta sker tar jag en titt på min kopia av färdbeviset och ropar att bussen skulle avgå ungefär för 5 minuter sedan. Visst, nån bussresa blev det inte alls.
Nu är dom ju rätt försigkomna så dom satte sig istället på första bästa pendeltåg mot Nynäshamn, men ingen som lever i Storstockholm kan ha undgått rubriker som "Pendeltågseländet fortsätter" och liknande. Mycket riktigt - ersättningsbussar var vad som gällde en stor del av sträckan.
H satte igång intensiva aktiviteter för att säkra upp plats på den senare färjan, få bekräftat från Golandsbolaget att vi skulle få göra en ombokning även senare än 30 minuter före avgång m.m. En dryg timme senare och efter ytterligare telefonsamtal till en väldigt tillmötesgående "tant" på färjebolaget kastade sig pojkarna av bussen och rusade mot färjan. De hann.
Nu är dom väl framkomna och installerade och dom känner nog att dom är varmt välkomna och älskade trots allt, men det kostar på en massa adrenalin emellanåt. För ett tag sen såg vi ett program på TV där forskare kommit fram till att hjärnan inte är färdigutvecklad ( dvs har vissa defekter ) förrns vid ca 25 års ålder. Det är ju en tröst i alla fall.
För övrigt ägnades gårdagen åt att färdigställa sovrummet på vinden (brudkammaren) och att ta emot celebert besök. Min systerdotter A med make M och dotter N kom på jordgubbs och sockerkakebesök denna deras sista dag på sin veckolånga gotlandssemester. Idag är dom på väg hemåt igen.
p.s.
Som en tröst till våra pojkar bör nämnas att sistnämnda, i allra högsta grad välutvecklade hjärnor, lyckades med konststycket att vid färjeterminalen bli avvisade och ställda i väntekö då deras biljetter inte ens var betalda :-)
Även för dom slutade det synbart lyckligt.
d.s.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar