Bättre sen feminism än aldrig

För ganska många år sedan, på 70- och 80-talet, hade vi hemma i Sveg ofta ganska stora middagar med familjen. Det var jag, mor och far, mina 4 systrar och dess respektive män.
Dessa middagar slutade alltsomoftast med att pojkarna reste sig upp från bordet och slank ner till källaren där fars biljardbord stod uppställt. Vi hade turneringar i framför allt Rysk Kägel och naturligtvis spelade vi om pengar (10 öre poängen). Som en parentes kan nämnas att denna aktivitet avlöste flera års långa kvällssittningar av Chicago - även detta om 10-öringar.
Vad som dessutom hände i dessa sammanhang var att mor tillsammans med mina systrar såg till att middagsdisken togs om hand och eventuella barn vid behov blev ordentligt snutna. Såna tider. Långt ifrån politiskt korrekt.

Nu står det gamla biljardbordet uppställt i vår sal här i Kauparve och de senaste två kvällarna har det körts "vinnarn står i 8:an". Dock finns en betydande skillnad från mina tidigare upplevelser: ALLA är med och en som verkligen tar för sig efter några decennier i sportslig exil är min mor L, 83 år. Hon låter sig inte bara övertalas att deltaga, nej, nej - hon är ivrig, sätter spektakulära stötar och blir ytterst besviken om hon av något skäl missar en utmaning. Det är en härlig syn och upplevelse (för att inte säga upprättelse) och det skapar onekligen en misstanke om att det oräkneliga gånger smugits ner i källaren när ingen annan har varit där.



Igår morse gjorde jag årspremiär på en golfbana (När GK). Knåpade ihop 8 poäng på 18 hål. Övriga kommentarer överflödiga.
Senare på dagen ägnade sig de flesta åt diverse utflykter, varvid jag i lugn och ro kunde ta köket ytterligare ett steg framåt. Förhoppningsvis blir det lite längre steg idag. Det är trots allt ganska kämpigt för E och A att hantera all disk i baljor ute i trädgården när vi är så pass många på plats.

Stockholmsk arbetskraft har anlänt

Jojomänsan.
Nu är det fullt i huset igen.
Min yngsta syster M med make J och son E har anlänt tillsammans med hunden P (även hundar har rätt till integritet på nätet) och inte minst min alldeles egen mor L (tillika vår hittills äldste gäst).

Innan detta skedde hade vi som målsättning att åtminstone närma oss ett färdigställande av köket. Här har jag haft en himla massa bra hjälp av svärfar E. Trots detta uppnådde vi inte fullt vad vi hoppats, men det är ganska nära nu.



Vi har även hunnit haft besök av rådige Lars. Ja, ni såg rätt - här råder inget integrationskrav då denne, min före dette arbetskamrat, alldeles på eget bevåg har presenterat sig under denna inte helt förvillande pseudonym i kommentarsfälten. Med sig hade rådige Lars såväl hustru A som sönerna S och J. Mycket trevligt var det och vi avslutade besöket med en gemensam tur till Närs golfklubb där jag och H avlossade årets första golfprojektiler. Tror att H var mer nöjd än vad jag själv var.

H har lagt ner mycket möda ( = flera dagars arbete ) på att färdigställa gamla köket, a.k.a. faster Lydias sovrum ( i sann Lau-antroposofi ) till ett bedårande sovrum tillägnat min mor. Sista 2 dagarna har hon haft hjälp av svärmor A. Här nedan syns resulatet, som jag själv tycker är helt bedårande och inbjudande:



Åter till syster M och J.
De gav sig genast i kast med ett av våra mer perifera, men ack så nödvändiga projekt - lagning av ladan. Jag uppskattar detta väldigt mycket då det virke jag köpt in delvis blir indränkt av regnvatten i dagsläget när sådant väder råder. Sen tror jag att byns allmänna syn på dessa Stockholmsgäster blir än mer positiv om vi lyckas snygga upp rucklet lite grann.



Länge sen jag uppdaterade bloggen, så mycket har hänt.
Får slutligen plats med en liten notis om att bonden B har varit här och hjälpt oss få en bit ny slang på plats vid hydropressen. När jag skulle koppla från vattnet för ett par dagar sedan så visade det sig vara väldigt blött runt pumphuset pga en en rätt ordentlig slangläcka. Men inget verkar vara omöjligt att få ordnat snabbt och smidigt i Lau.

Allra slutligast en liten kommentar runt mitt arbete med elanläggningen i huset.
För vart rum vi drar fram igenom passar jag på att byta ut gamla elledningar och kulkopplingar. Lite säkerhetsmedveten är jag så innan jag börjar skruva går jag ner i källaren och vrider ur propparna på den aktuella fasen.
Nu har jag vid ett par tillfällen i samband med detta fått en liten kittling genom kroppen när jag greppar porslinet. Lite krypströmmar med andra ord. Jag hörde av mig till elektriker F som hävdade att det i princip är omöjligt, men han lovade att titta förbi. När han så kom hit mätte han upp 18V, 43V, 24V och ända upp till ca 220V i porslinet! Visade sig vara fukt.
Ska vid tillfälle se till att slå av huvudströmbrytaren och torka ur ordentligt och även låna H's hårtork, men det får bli när gästerna har försvunnit så småningom.

Finsk arbetskraft har anlänt

i form av E och A - H's föräldrar.
Deras aktningsvärda ålder förhindrar inte att de stormar in med sin obevekliga lust att jobba, jobba .... Vilken fantastisk tillgång.

Själv jobbade jag måttligt idag. Det enda jag lyckades kreera (har ni sett det ordet i skrift nå'n gång - inte jag) var en ganska ful med ändå viktig accessoar (nu är det riktigt besvärligt med stavningen) i vår mer och mer nattklubbsliknande sal. Hade tillgång till en gammal lysrörsarmatur från gamla arbetsplatsen. Lite brädor som kapades, klyvdes, hyvlades och skruvades ihop gav nedanstående resultat. Målning får bli en senare fråga.

Även solen har sina fläckar

Vilket betyder att det är busväder i Kauparve.




Nå, nu gör det inte så mycket då vi ändå är fokuserade på arbete inomhus och Scandinavian Masters i golf (då vi normalt inte har tillgång till Viasats golfkanal gäller det att passa på).

Fick anledning att utöka användandet av kompressorn som inhandlades i vintras. Har ju kört spikpistol och däckspumpning innan, men nu har jag sprutmålat (grundat) köksskåpet. Använde en liten färgspruta som ingick i ett "kit" som jag köpte billigt på Jula och det fungerade alldeles utmärkt. Det enda tillkortakommandet består i kompressorns kapacitet. Sprutmålning kräver mycket mer luftflöde än t.ex. pistolspikning så man får stanna upp och vänta på att den "laddar" ganska ofta. Hursomhelst var det både lustfyllt och gav ett väldigt bra resultat på ett enkelt sätt.



Det är nu sista dagen på tu man hand innan nästa omgång gästaretare dyker upp. Redan till frukost i morgon väntas H's föräldrar A och E. Ska bli spännande att se hur dom upplever förändringarna sen förra året. Dom har ju trots allt varit med och slitit från allra första början, stackarna.

God morgon

Sitter här för mig själv (nåja, Assar ligger bredvid mig och snarkar) en ganska tidig lördag morgon. H har med sig sina pojkar A och L i bilen med destination färjeterminalen i Visby. Nu kommer vi att bli helt ensamma några dagar. Känns lite konstigt då vi haft sällskap här sedan dagen innan midsommarafton.
Redan i torsdags var det jag som begav mig till Visby för att lämna av min pojke L tillbaks till civilisationen.

Har annars ägnat de två senaste dagarna till byggnation av köksskåp (diskbänksdelen). Som vanligt börjar det med en väldigt generell skiss och de detaljerade lösningarna får växa fram allt eftersom. Förhoppningsvis kommer i alla fall måtten i slutändan att passa såväl rummet som den införskaffade diskbänken.
Fars gamla biljardbord har också fått komma till sin rätt då vi kört turneringar och lagmatcher i "åttan" på kvällarna. Riktigt kul, speciellt nu när de nybeställda bollarna har kommit.

Lite smakprov från köksskåpstillverkningen:

Utflykter

På lördagen försvann vår ena hund då dess ägare A, J, K och A kom på besök och sedan tog den med sig hem till sig igen. Vi har hunnit förälska oss i Buddah och kommer att sakna honom mycket. Inte minst gäller det Assar som inte längre har en kompis att ty sig till när vi vanliga människor är tråkiga.

Sedan har vi blivit av med ytterligare gäster. K, J, N och T har gett sig av hemåt Småland igen efter en mycket lyckad vecka. Välkomna tillbaks.

Efter det har vi kvarvarande varvat ned lite grann och delvis ägnat oss åt turistande. I förrgår gick turen till Visby. Jag hade ett konkret skäl att åka dit, nämligen batteribyte på Claes Ohlson. Av detta blev intet, då jag naturligtvis varken hade batteri eller kvitto med mig.
Det blev ändå en lyckad resa där bilen så småningom gick på knäna på hemresan. Jag och H hittade nämligen allt som behövdes för att vad det lider färdigställa köket: diskbänk, blandare, bänkskiva att montera diskbänken i, klinker till golv och vägg, fix- och fogmassa. Allt upphandlat på Snicken strax utanför centrum. Mer jobb blir det!

Gårdagen ägnades också till utflykt.
Denna gången blev det en mer kulturellt inriktad resa ner mot Storsudret. Målet var Holmhällar och dess rauk-område. Här en liten geografisk orientering:









Och här lite vackra bilder från området:











På ditresan besökte vi ett par loppmarknader och på hemresan bl.a. en fotoutställning. Dessutom plockade vi upp L i Hemse dit han tagit sig med buss efter att ha sovit hemma hos kompis K i Eskelhem en natt.

Hantverkartillskott

Ja det hade man ju hoppats på.
Vi har hundratals kvadratmeter ytor i form av väggar och tak som ska rensas från spik och skräp, slipas och målas. Just målning är en liten specialitet för de nyanlända tu, men något större tillskott till renoveringsprogressen har det inte blivit. Men å andra sidan har dom ju lyft den kulturella nivån mot oanade höjder.

Kan inte låta bli att lägga upp denna bilden på vår hittills minsta besökare N. Mamma och pappa får väl höra av sig om dom önskar att dottern inte ska exploateras på internet.



Igår kväll blev det sen middag med grillade kebabspett.
Den här bilden är 2 dagar äldre (man kan ju inte grilla varje dag, eller?).



Dagens stora begivenhet är Lau Basar - den årligt återkommande lokala festen när, enligt rykte, folk super skallen av sig i buskarna. Självfallet har vi ambitionen att medverka även om vi ska försöka undvika just buskarna och det som försigås där.

Konsten att resa

När jag var knappt 21 år åkte jag flygplan för första gången. Målet var London, dit vi gjorde en studieresa med Birka folkhögskola. Detta var dessutom första gången i mitt liv jag var utomlands, borträknat en snabb biltur över Svinesundsbron i Norge 15 år tidigare. Sen dess har det blivit flera resor i musiksammanhang, privat och i tjänsten.
H's äldste A, knappt 21 år, har på tu-man-hand och helt på egen hand flängt runt i Asien månadsvis. Han jobbar ihop en reskassa och sen bär det iväg, utan returbiljett.
Min yngste L, fyllda 19 år, har just kommit hem från en 3-veckors tågluff. De sista två åren har han tillsammans med kompisar spontanrest till Berlin ett par gånger och till Malta, bara för att det är kul och billigt.
Båda grabbarna verkar reda sig hur bra som helst och hantera situationer med bokningar, tider, fixa rum, ordna mat, prata med folk osv hur bra som helst.

Varför berättar jag nu detta? Jo - igår skulle dom tillsammans utföra det verkligt avancerade rese-elddopet: ÅKA TILL GOTLAND.
Allt var väl förberett av respektive mamma och pappa. Biljetter bokade och betalade. Buss-transfer likaså. Informationen översänd i elektroniskt mediaformat med instruktioner om att biljett måste printas för att visas upp på bussresan.
Några timmar innan färjans avgång ringer min son L och dubbelkollar vilken biljett som gäller för bussresan - mycket lovande. Jag vet då att läget är under kontroll.
H kan ändå inte låta bli att ytterligare en dryg timme senare slå en signal till A för att kolla läget. Jodå, dom var nu på Cityterminalen och skulle leta sig fram till var bussen kunde tänkas avgå ifrån. Samtidigt som detta sker tar jag en titt på min kopia av färdbeviset och ropar att bussen skulle avgå ungefär för 5 minuter sedan. Visst, nån bussresa blev det inte alls.

Nu är dom ju rätt försigkomna så dom satte sig istället på första bästa pendeltåg mot Nynäshamn, men ingen som lever i Storstockholm kan ha undgått rubriker som "Pendeltågseländet fortsätter" och liknande. Mycket riktigt - ersättningsbussar var vad som gällde en stor del av sträckan.
H satte igång intensiva aktiviteter för att säkra upp plats på den senare färjan, få bekräftat från Golandsbolaget att vi skulle få göra en ombokning även senare än 30 minuter före avgång m.m. En dryg timme senare och efter ytterligare telefonsamtal till en väldigt tillmötesgående "tant" på färjebolaget kastade sig pojkarna av bussen och rusade mot färjan. De hann.

Nu är dom väl framkomna och installerade och dom känner nog att dom är varmt välkomna och älskade trots allt, men det kostar på en massa adrenalin emellanåt. För ett tag sen såg vi ett program på TV där forskare kommit fram till att hjärnan inte är färdigutvecklad ( dvs har vissa defekter ) förrns vid ca 25 års ålder. Det är ju en tröst i alla fall.

---

För övrigt ägnades gårdagen åt att färdigställa sovrummet på vinden (brudkammaren) och att ta emot celebert besök. Min systerdotter A med make M och dotter N kom på jordgubbs och sockerkakebesök denna deras sista dag på sin veckolånga gotlandssemester. Idag är dom på väg hemåt igen.

p.s.
Som en tröst till våra pojkar bör nämnas att sistnämnda, i allra högsta grad välutvecklade hjärnor, lyckades med konststycket att vid färjeterminalen bli avvisade och ställda i väntekö då deras biljetter inte ens var betalda :-)
Även för dom slutade det synbart lyckligt.
d.s.

Nya gäster i antågande

Efter att varit själva, jag H och L, i några dagar har vi folk på ingående. I natt anländer H's syster K med sönerna J, N och T. Därför satte vi igår igång med färdigställandet av det lilla (enda använda) sovrummet på vinden. Enligt grannen A's farmor E så är detta rum även kallat Brudkammaren.
Det som återstod i rummet var en vägg som skulle putsas (se nedan), taket målas och taklister monteras. Förvisso behöver golvet slipas färdigt invid väggarna och sedan behandlas, men man kan inte hinna med allt när kvicksilvret stiger till 33 grader i skuggan.





Redan klockan 7.20 i morse drog H på sig joggingskorna för att springa till havet. I sann solidaritetsanda sätter jag mig 25 minuter senare i bilen för att hämta upp, men innan vi åker hem för att laga frukost hinner vi ta ett morgondopp. Utetemperaturen är redan nu nära 25 grader och lika mycket i vattnet känns det som.



Stannar till på hemvägen för att ta denna bild som kanske inte har den högsta kvalitén eller är rättvisande, men jag tror det är en av de vackraste platser man kan tänka sig. Väderkvarnen som skymtar mellan pixlarna avslutar en liten ås där lammen brukar gå och beta.

Välkommen in!

För den som av en händelse någon gång gett sig i kast med att studera mäklarobjekt på Gotland, är det ytterst sannolikt att man då och då stöter på den pedagogiska bildtexten "Välkommen in". Uttrycket är speciellt flitigt använt av PG på den ena av två större mäklarfirmor och tro det eller ej, men även bland de mindre insmickrande bilderna från rucklet vi har skaffat oss hade det smugit sig in ett "Välkommen in".

Ungefär lika malplacé är det här, men jag tror baske mig att det ser mer lockande att kliva in här än i många av de andra av PG's alternativ.

Välkommen in

Faktum är att detta lilla miniprojekt nu är klart - och då menar jag KLART. Ingenting som fattas. Hur kul är inte det?

Slutligen ett litet bildbevis efterfrågat av kollega Klas. Se - det är inte bara arbete här på gården. Som den uppmärksamme läsaren själv kan konstatera har jag inte tid att redigera bilderna med photoshop. Så håll till godo.

... forts ...

Nya gäster

anlände i måndags.
Äldsta syster M med dotter L och pojkvän M.
Dessutom har H's yngste son L sin kompis W här (många bokstäver blir det).

Innan dess kämpade vi på för att få till ytterligare sovrum och framför allt tack vare H's omisskänneliga brist på eget gränssättande blev det möjligt att husera gästerna i 3 sovrum. Börjar växa till sig till ett riktigt pensionat.

H's insats var inte bara heroisk, utan satte också sina spår varför hon nu helt enkelt tagit semester. Efter frukost har hon de två senaste dagarna packat badväskan och försvunnit ned till Playa del Lau, varifrån hon senare på eftermiddagen återvänt på ett alldeles strålande humör och vacker som en sommarvind.

Under gårdagen ägnade sig M och L åt att likt värsta Sven Hedinare, eller kanske Indiana Jonesare, plöja sig några meter in i regnskogen som vetter mot grannen A. Här syns en del av resultatet där M stolt beskådar dagsverket:



Själv ägnade jag i vanlig ordning förmiddagen till jobb-jobb för att sen kasta mig ut i trädgården i ett tafatt försök att hjälpa till. Med spett till hjälp lyckades jag gräva upp 3-4 små stubbar av nyss fällda mini-askar, men därefter gav jag upp (det var ju jobbigt, ju ...).
I stället kastade jag mig över ett litet bygg-projekt. Det är alltid roligare att konstruera saker än att röja och riva.
Det är vår el-central som i dagsläget njuter av årstidens växlingar i det fria, som ska få ett litet hus att bo i. Nu har vi ju redan ganska många hus, men det är väldigt svårt att flytta en el-central så det får bli lite nybyggnation i alla fall.





Fortsättning följer.

Så småningom när kvällen nalkades så fick jag återigen det trevliga uppdraget att ta hand om grillningen. Efter en trevlig middag i kvällssolen dök W's föräldrar A och T upp för att i vårt sällskap heja fram Spanien till VM-final. Ingen vidare match, men 4 liter medhavda solmogna gotlandsgubbar hjälpte till att hålla humöret uppe.

Ansiktsburk, ansiktsburk ...

Nä men ansiktsmask kan vara bra att ha när det ser ut så här. H är min sanna hjältinna vad gäller farliga, skitiga, snuskiga och ohälsosamma jobb.

Även om vi inte varit helt passiviserade har vi nog haft några av de lugnaste dagarna hittills här i Kauparve. Visst har det petats lite grann här och där, men det var först igår som vi kom igång med lite mer fokuserat hederligt kroppsarbete igen.
För min egen del föll lotten på det rum på vindsvåningen som H tidigare spacklat och målat väggar i. (Apropå lotter: H skrapade hem 1000:- på en "Sverigelott" i förrgår. Det var riktigt skoj och finansierade en underbar middag på Ljugarns Strandcafé samma kväll). Vi var inte helt tillfreds med att det ramlade ner diverse saker (läs: spån och damm) från springorna i taket, som för övrigt också har en del - numera helt uttorkade - fuktskador. Lösningen fick bli av det enklare slaget där jag spikade upp vanlig råspont som blivit över sedan förra säsongens takarbeten.
Lite fix och trix får man ju alltid ta till i gamla hus. T.ex. är ju väggarna sällan raka varför längderna får anpassas. I det här rummet var även taket långt ifrån plant, vilket fick rättas till med lite passbitar här och var.



Den allra sista biten illustrerar väl rummets beskaffenhet då jag fick gå ut i ladan och såga till den med bandsågen. På drygt 2,5 m längd blev det en bit som började på 7 cm och slutade på 3. Känns otroligt förnöjsamt när man inte behöver springa fram och tillbaka utan den slank in där den skulle på första försöket.

Då jag är man, åtminstone relativt sätt min hustru, har jag naturligtvis (hur nu detta gått till i evolutionens och emancipationens namn) rollen som förste grillmästare. Så här trevligt är det t.ex. att passa grillen under uppvärmning. Man kan ju inte lämna den vind för våg när det är torrt i markerna - eller hur?

Vi har haft mer besök på gården.
Arbetskollega Lars med hustru kom på inspektionsbesök efter att lapat sol ute på Närsholmen.
Hästgårdsägarna Ulrika och Fredrik har varit här och grillat och pimplat öl och Strongbow.

Mycket Trevligt.