Bildlig uppdatering

Jag måste ju börja med att visa att det är inte bara arbete i Kauparve, det är sommar också. Visst är det underbart med vallmoblom. Vi har funderat lite grann på var all vallmo kommer ifrån och konstaterar att med tanke på hur välorganiserat de har formerat sig måste det vara regelrätta odlingar. Vad vi ännu inte förstått är varför. Vad använder man vallmo till?
Välkomna med förslag.



Så tillbaks till arbetet.
I går var tanken att jag skulle sätta igång med el-installationerna i köket, vilket i praktiken handlar om att dra ledningar lite prydligt, installera skåpbelysning och montera ett antal vägguttag.
Nu blev det ju inte riktigt så eftersom jag lyckades trampa igenom golvet i "bäst-hallen". Som bilden nedan visar så var det ju inte alltför dramatiskt. Jag var ju inte direkt halvvägs ned i källaren, men hälen lyckades i alla fall nästan fastna på väg ned.

Här ser man ganska tydligt orsaken till golvgenombrottet. Detta golv hör till de som är mest drabbade av åratals angrepp av trämask. Sålunda är träet alldeles poröst och mer eller mindre faller i småsmulor när man hackar lite grann i det med kobenet.

För att få lite stil på det hela bröt jag bort 3-4 hela brädor av gammal god 7-tums bredd.
Tyvärr är 7-tums brädor inget som sågas till vardags nuförtiden, så när det kom till att reparera det hela så fick jag förlita mig till lite mindre dimensioner.

Om det av en händelse finns läsare som har renoveringsintressen och därtill liksom undertecknad har uppenbara luckor i byggnadskonstens hemligheter kan jag nu dela med mig av en erfarenhet som jag alldeles nyligen tillförskaffat mig.

Spontat virke är bra.
För mig har spontat virke inneburet att man kan få t.ex. tak att bli relativt täta och att brädorna genom att fästa vid varandra ligger på plats mer eller mindre utan användande av övriga fästmedel. Dessutom ser det ju snyggt ut.

Även golv brukar ju vara spontade. Ta s.k. "klick-golv" som exempel. De är spontade och gör att man knappt kan se skarvarna emellan. Men nu till min lärdom.

Så här ligger det till kära vänner. Spontningen är en vikfördelare.
Jag började med att gå ut till ladan, plocka ut några längder av det virke vi inhandlat tidigare i våras och köra det genom hyveln som vi fraktade hit i fredags. Sen mätte jag upp lagoma längder och spikade fast dom i golvbalkarna. Resultat? Uselt .... Avståndet mellan balkarna gör att varje bräda för sig sviktar betänkligt om man inte lyckas trampa på minst två i taget.

Så nu fick nästa medforslade verktyg komma till rätta. Inte för att det var tänkt för just detta ändamål, men med lite övande och trixande så gick det faktiskt att göra spont och not med hjälp av överhandsfräsen. Visst, inberäknat arbetstiden hade det varit mycket billigare att åka till Stånga brädgård och köpa färdigspontade bräder, men det hade inte varit hälften så tillfredsställande. Dessutom har jag lärt mig att det visst går att använda virkeslagret till vad som helst.

Och så här blev det till slut. Perfekt? Nej, långt ifrån - men golvet håller tills vidare.

I morgon ska jag berätta om dagens arbete som innefattat ett uppfräschat sovrum för midsommargäster (det är H's förtjänst från början till slut) samt ett badrum som börjar göra skäl för namnet.