Med den här usla uppdateringsfrekvensen finns det knappast någon idé att ens gå in för att se om det finns några nya inlägg.
En sak som har en tendens att "sitta emellan" är att jag ska så att säga "skriva ikapp". Det vill säga säkerställa att historiken är intakt och lägga upp bilder och kommentarer om vad som hänt sedan sist. Problemet med detta är att det gärna blir lite oöverkomligt tungt, så nu har jag bestämt mig för ett inlägg av enklare slag som beskriver nuet i stället för dået.
Nuet består i en härlig påskvecka.
Visst har det blåst i solskenet och inte har det kännts särskilt varmt under veckan som varit, men vi har varit här - jag, H och Assar. Det räcker väldigt långt.
Dessutom har värmen hittat fram nu lagom till helgen. Redan igår eftermiddag när vi tog årets första golfrunda (mer eller mindre på H's förslag) kändes att nå't var på gång och i morse var det tveklöst. Även om termometern "bara" visade 10-11 grader brände solen i ansiktet när man vände det åt rätt håll.
Apropå gårdagen måste det klämmas i med en hyllningskör till H som i årsdebuten passade på att trycka in 22 poäng på de sista 9 hålen och därmed sänkte sig för första gången på ganska många år. Assar och jag är mycket stolta!
Förutom avkopplande vila, läsning och en och annan ursmaskig men farlig GT har vi förståss ägnat oss åt lite arbete också. Ni vet den där typen av arbete som lärare och kontorsslavar på något vis tycker är avkopplande. H har målat ett element både fram och bak och upp och ner. Hon har dessutom sett till att fixa färdigt målningen av taklister i köket och inte minst rännt runt - något ostrukturerat, men ändå otvetydigt effektivt - i trädgården och fått både ditt och datt gjort. Det är högar som flyttats och brasrester som försvunnit, grenar har kapats och mark rensats, gropar har fyllts och markytor krattats. Ja, det finns knappt ord för vad den kvinnan kan få gjort utan struktur ...
Inte heller undertecknads struktuella förmågor har visat sig från bästa dager, men även om det bor en ganska så lat man i denna åldrande kropp har det hänt lite grann. Köket ser bra mycket mer färdigt ut nu än innan vi kom och hallen börjar se ut som att det ska bli ett riktigt vackert litet rum. Ibland är det skönt att jobba på lite mer begränsade ytor då det inte blir fullständigt oöverskådligt. Icke dessto mindre brukar det visa sig att det är precis samma typ av problem som dyker upp, om än i något mindre skala.
Jag ska inte trötta ut er med några detaljer runt detta, men gamla hus har en förmåga att vrida och vända på sig utanför ramarna vilket ställer till det när man ska försöka rikta in väggar och golv med vinkelhakar och andra geometriskt mycket mer trångsynta hjälpmedel.
Slutligen skickar jag med lite halvt osorterade bilder som förhoppningsvis skapar en förståelse för problematiken, men också för utvalda läsare en längtan att boka sommarens biljett till världens bästa Kauparve.
Vår nya ytterdörr kom på plats under jullovet.
Tro det eller ej, men den här bilden är från 3 januari. Ska det vara på detta viset?
Här är hallprojektet i full gång.
Det här vackra golvet (9 tum) hittade vi hos våra favoritbröder vid brädgården i Stånga. Löjligt lågt pris (275:-/m2). Vi har nu bara lagt ut det så får det torka eller svälla som det vill tills dess vi kommer nästa gång.
Morgonpromenad vid Lausviken (idag)
