Hade alltså läst att frigolit upplöst i diesel skulle vara den perfekta tändvätskan när man ska elda ris. Blir tydligen som någon slags napalm.
Nu hittade jag ingen frigolit och det kanske var lika bra det. I stället fick vi ta till lite papper och torr brasved för att få igång det hela och så småningom fick vi upp så pass mycket hetta att det gick att slänga på i princip vad som helst på brasan.
Förvisso har jag i min barndom varit scout och dessutom tjuveldat i skogen lite här och var, men jag insåg helt plötsligt att vad gäller riseldning var jag en komplett oskuld. Därför kom jag att bli helt förbryllad över vad en brasa kan åstadkomma.
Vi har alltså röjt bakom huset under sammanlagt nästan 2 veckor, vilket förståss betyder att mängden (opackat) ris i högarna säkert motsvarade ett par större containrar. När allt detta efter några dagars eldande har brunnit upp återstår en hög aska som inte är större än att man mer eller mindre kan kratta ut den till osynlighet. Högst fascinerande (för en risbränningsoskuld alltså) !!
Andra höjdpunkter under veckan har varit att ligga på soffan och läsa böcker (avslutat "Dandy", "Fågelskrämman" och "Buzz" samt påbörjat "Ett litet snedsprång"), lyckats pressa släpvagnen igenom besiktningen efter ett litet bakslag med kärvande påskjutsbromskolv, kokat närmare 5 kg färskt snus (varav hälften har getts bort till vännen Bo) och inte minst njutit av den totala frånvaron av tecken på råttbesök.
Vi har införskaffat ny madrass, täcken och kuddar till sängen och dessutom hängde vi länge i tygaffären i Hemse där vi plockade ihop tyger som skulle kunna bli ett urläckert lapptäckeöverkast till vår säng. H var i allra högsta grad sugen på att hugga tag i det jobbet. När vi väl tog hjälp för lite tips och bedömningar om mängder av tyg mm så slutade det med att damen i affären gick och hämtade ett alldeles nyinkommet färdigt överkast i lapptäckesteknik. Ja, ni kan ju gissa hur det slutade ...
I stället kom H att ägna sig åt att färdigställa ett draperi att hängas i dörröppningen mellan bästhallen och skrubben med värmepannan, så lite svordomar vid symaksinen blev det allt ändå (och dessa berodde helt och hållet på maskinella tillkortakommanden med avbrutna nålar och annat).
För den som känner sig hemma på gården och dessutom vågat sig runt huset kan ju de här bilderna säga ett och annat om vad vi faktiskt åstadkommit.
